lifebychoice.blogg.se

Inferno.
När man har ett allmänt inferno i skallen mest hela tiden. Jag har märkt att det hela tiden flödar negativa tankemönster i mitt huvud. Tankar som helt paralyserar mig som person. Jag får verkligen ingen ordning på det. Och jag, som är en sån kontrollmänniska känner hur det sliter och tär i hela mig. Jag vill inte leva en enda dag till såhär - när man känner att man inte har kontroll på sig själv. Istället för att vara chef för mitt eget liv så kompromissar jag med allt och känner mig helt handfallen. Jag som vill njuta och leva mitt liv till fullo utan massa dramakonflikter... ändå är det jag som skapar all drama. Jag lever inte alls så som jag vill och tänker att det löser sig. 
 
MEN det löser sig inte utan någon förändring i mig själv. Jag kan inte förvänta mig att min sambo ska följa min minsta vink eller vika sig för mina behov. Jag har förminskat mig själv till tusen - förminskat mig så pass mycket att jag är beroende av en annan människa för att känna mig tillfreds. Jag har tappat bort mig själv i rädslan att förlora honom. 
 
Min självkänsla är nu för tiden i botten. Tidigare visste jag vem jag var, karriärkvinnan, mamman, vännen, systern Men sen klev han in och i relationen till honom så tappade jag bort mig själv på vägen. Att ständigt vara rädd är energikrävande dygnet runt.. Tror att det är därför jag alltid känner mig så otroligt utmattad. 
 
Men vad ska man göra då? Tror att min enda utväg här är att bara släppa taget om honom och låta tiden utvisa vad som händer när jag gör det och med det menar jag inte att separera utan bara låta det vara.. Låta honom vara den han är utan att jag lägger mig i. Inte bromsa honom som om jag vore hans mamma. Utan jag bara låter allt vara och se vart det leder. För jag måste hitta mig själv igen och allt det där som jag brinner för. För jag vet inte vad det är längre. Jag måste lägga min energi på att ta hand om mig själv..
 
 Kram!