lifebychoice.blogg.se

Att inte leva sitt liv genom någon annan människa.
När jag separerade ifrån min sons pappa så fanns det något som jag lovade mig själv. Något som skulle vara heligt och som jag skulle leva efter. Och det gick bra ända tills jag träffade personen jag lever med nu. 
Det jag lovade mig själv är som rubriken lyder, att inte leva mitt liv genom någon annan människa. Att om jag skulle träffa någon som jag vill dela mitt liv med så skulle jag ändå fortsatt leva mitt eget liv. Inte förkasta allt runt om mig och leva genom den andra. 
 
Jag har börjat förstå att det är precis vad jag har börjat göra nu igen. Det här med att vara mig själv har liksom satts åt sidan. Och jag känner att jag har börjat kräva det av honom också. Och detta är ett tecken som absolut inte innebär något som jag förknippar med bra. 
 
Jag låter hela mitt liv styras av rädsla. Vad gör han när han inte är med mig? Varför hör han inte av sig? Sittandes väntandes vid telefonen. Hur är han som person när han är ute på krogen utan mig? 
Jag är så otroligt rädd för att han ska komma på att jag inte är bra nog för honom och att han då lämnar mig. Känns som att risken blir större ju mer vi faktiskt är ifrån varandra. 
 
Jag och mitt ex vi levde som om vi var en person förutom när vi var på våra jobb. Sedan kom det fram att han pysslade med en hel del annat bakom min rygg. Och detta har skapat såna sår i mig att jag nästan förväntar mig att alla andra ska göra likadant. Och allt det här tär på mig och min sambo och vår relation. 
 
Att inte leva sitt liv genom en annan människa - 
för mig är den innebörden att vara en självständig individ. En individ som har sitt eget liv - som inte är lamslagen och livrädd så fort man är utan varandra. En person som ser till att göra det allra bästa varje dag som försöker nå sina egna mål och fortsätter att utvecklas. Att man respekterar andra individer och deras självständighet och rätt till att välja. Precis så som jag har rätten att själv välja hur jag vill leva mitt liv. 
 
Och jag ska absolut inte tillbaka till mitt gamla liv som bestod av tjafs där vii nte kunde kommunicera öppet med varandra. Jag ska inte släppa taget om mina vänner och familj. Och absolut inte släppa taget om mig själv igen. Jag ska aldrig någonsin sitta frusen vid telefonen en kväll igen och bara vänta på det där smset eller samtalet, utan jag ska känna "åh vad bra att han har trevligt, nu kan jag göra det som jag själv verkligen känner för att göra". Jag ska vara mig själv ända ut i fingerspetsarna och inte göra stora saker av små saker, jag ska sluta vara RÄDD för förändringar. Jag ska ta dagarna som dom kommer och göra det allra bästa av dom. Men det jag främst ska ta tag i, det är att jag ska älska mig själv. Jag ska älska mig själv så hårt att ingenting kan stoppa mig. Ingenting. 
 
 
 
 
Början!
Nu börjar min nya era för en bloggkarriär. Haha nejdå skämt åsido.
Tänkte dock testa på det här med att börja skriva bort sin stress - se om det finns en psykologisk fördel i skrivandet.
En kort bakgrund om mig är att jag är en väldigt skör filur just nu. Tidigare var jag en väldigt stark och självständig tjej som visste vad hon ville ha utav livet. Jag är väl lite vilsen och försöker att hitta tillbaka till mig själv mer och mer.
Jag håller på och försöker lära mig att släppa taget om sådant som inte får mig att må bra. Försöker lära mig att se positivt på allt som händer eller vinkla det till något positivt även om det kanske är pyttelite positivitet mitt i allt elände.
 
Att jobba med sig själv är verkligen inte lätt. Man måste vrida och vända, testa och återigen testa på nytt. Jag är långtifrån klar med mig själv. Tror att detta är en livslång resa man gör.
 
Då det verkar som att min lilla kära farmor ligger för dödsbädden just nu, så tänker man lite extra... Jag tänker på tiden då hon var ung, hur det var att leva då. Den tiden då samhället knappast var så pass jämställt som det är idag. Där kvinnan var väldigt underminerad. Och nu ligger hon där, min lilla rara farmor och snart är livet slut...
 
Vilket innebär att jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv. Göra mitt liv till det jag vill. Fullt med upplevelser och magi. Se det fina i det lilla. Skapa mitt liv själv. MITT LIV, så som jag vill ha det. Inte följa alla dumma normer och hur folk tycker att det borde vara. Utan mitt liv ska vara fullt av glitterkorn som jag kan berätta om när jag blir gammal och sitter med mina barnbarn. Om hur just jag var den starka kvinnan som gjorde det som behagade mig, som har levt livet till fullo och som verkligen inte fastnat i en bitterhet. Älska mig själv i bitar.
 
Jag har bestämt mig för att släppa taget om det som jag inte kan styra över, för det tar mig så himla mycket onödig energi. Det är slut med att faktiskt bara sitta i soffan hela kvällarna utan det är dags för att börja återuppfinna mig från grunden. Helt klart!!
 
Nu ska jag börja röra mig ifrån jobbet. Ikväll hägrar en skön promenad med min bästa vän för att prata om allt och inget. Det är så otroligt skönt att ha en vän som man kan prata om allt verkligen.
 
Skriver innan läggdags igen / J