lifebychoice.blogg.se

Att vara den man vill vara – förändra sig själv.

Jag tror att man kan förändras. Att bara man bestämmer sig för att agera på det sättet man vill göra och inte följa gamla invanda beteenden.

Jag har tagit mig tiden till att fundera på vem jag vill vara och ska framöver hela tiden sträva efter att vara den personen i de olika områdena.

När det gäller min mammaroll så har jag alltid främst satt min son. Vilket har på grund av stress och mina gamla beteendemönster på grund av min tidigare relation satts i bakkant till och från. Detta ska det bli ändring på från och med nu. Varje vecka när min son är hos mig så ska han komma i första hand. Alltid. Jag menar, han är bara liten en gång och jag har bara honom hälften av tiden.

När det kommer till min nuvarande relation, det är där jag har den största förändringen i mig själv att göra. Jag måste sluta vara så otroligt orolig hela tiden och njuta av den tiden vi har tillsammans. Jag ska börja att visa min kärlek på ett annat sätt. Jag ska släppa honom fri och förlita mig på att jag är tillräcklig. Att det vi har är tillräckligt. För jag menar, skulle han inte tycka att det vi har är tillräckligt eller att jag är tillräcklig för honom med alla mina fel och brister, då tycker jag att han ska gå. Jag älskar den här personen till månen och tillbaka – därför släpper jag honom fri och vill att han ska utvecklas som sin egen person och ta sig framåt i livet. Med valet att ha mig vid sin sida eller inte.

När det gäller mig själv. Så har jag ett arbete med att börja älska mig själv igen- älska mig med alla mina fel och brister. Att ta hand om mig själv som om jag vore min bästa vän.

That´s it. Det får vara nog med oroligheterna och det är dags att börja leva. För hur man än vrider och vänder på det så händer livet nu, och jag ska göra det bästa av mitt liv.

Inferno.
När man har ett allmänt inferno i skallen mest hela tiden. Jag har märkt att det hela tiden flödar negativa tankemönster i mitt huvud. Tankar som helt paralyserar mig som person. Jag får verkligen ingen ordning på det. Och jag, som är en sån kontrollmänniska känner hur det sliter och tär i hela mig. Jag vill inte leva en enda dag till såhär - när man känner att man inte har kontroll på sig själv. Istället för att vara chef för mitt eget liv så kompromissar jag med allt och känner mig helt handfallen. Jag som vill njuta och leva mitt liv till fullo utan massa dramakonflikter... ändå är det jag som skapar all drama. Jag lever inte alls så som jag vill och tänker att det löser sig. 
 
MEN det löser sig inte utan någon förändring i mig själv. Jag kan inte förvänta mig att min sambo ska följa min minsta vink eller vika sig för mina behov. Jag har förminskat mig själv till tusen - förminskat mig så pass mycket att jag är beroende av en annan människa för att känna mig tillfreds. Jag har tappat bort mig själv i rädslan att förlora honom. 
 
Min självkänsla är nu för tiden i botten. Tidigare visste jag vem jag var, karriärkvinnan, mamman, vännen, systern Men sen klev han in och i relationen till honom så tappade jag bort mig själv på vägen. Att ständigt vara rädd är energikrävande dygnet runt.. Tror att det är därför jag alltid känner mig så otroligt utmattad. 
 
Men vad ska man göra då? Tror att min enda utväg här är att bara släppa taget om honom och låta tiden utvisa vad som händer när jag gör det och med det menar jag inte att separera utan bara låta det vara.. Låta honom vara den han är utan att jag lägger mig i. Inte bromsa honom som om jag vore hans mamma. Utan jag bara låter allt vara och se vart det leder. För jag måste hitta mig själv igen och allt det där som jag brinner för. För jag vet inte vad det är längre. Jag måste lägga min energi på att ta hand om mig själv..
 
 Kram!
Ett inre uppror eller lugn?
Dagligen har jag en inre katastof som mer eller minde händer. Känslan av att inte räcka till eller att jag inte ska vara bra nog.
 
Att finna ro inom sig själv är svårt. Att försöka finna den där tryggheten i sig själv. Alla lever vi med våra demoner. Vissa demoner sliter och drar, hur gör man då för att inte låta demonerna ta över helt i ens liv?
 
Jag vet att jag är bra, riktigt jävla bra. Men ändå så jämför jag mig konstant med andra.
"Hon är smalare" Hon är snyggare" "Hon fick en like av min pojkvän på en bild, nu blir jag ersatt" "Hon är så himla trevlig" och blablabla jag kan tjata om detta i evigheter. Grunden i det hela är en otrygghet i en själv och att man inte älskar sig själv tillräckligt mycket. Man måste hitta ett sätt att ge sig själv lika mycket kärlek som man är beredd att ge till andra. Känna sig trygg i sitt eget skinn. Älska sig själv till månen och tillbaka.
 
Men hur ger man sig all denna självkärlek? Jo genom att respektera sina mål och drömmar. Att jobba för sig själv, vara sin egen chef i livet. Visa sig ömhet och träna, träna och återigen träna på att visa sig själv kärlek. Börja ta reda på vad det är man själv vill och strunta i vad andra tycker om det.
 
Självkärlek varje dag. Vi förtjänar det.